Om slingor

Vad är en slinga?

Med hjälp av en slinga kan hörapparatanvändare få ljudet direkt i öronen i en hörsal/teater/bio etc. Det gör att ljudet inte behöver färdas som ljudvågor, ofta långa sträckor, och tappa i kvalité. Framförallt är det högfrekventa ljud (konsonanter) som dämpas när ljudet färdas genom luften. Med en slinga blir det mindre ansträngande att urskilja vad som sägs och lättare att höra vad som sägs. En slinga är ett tekniskt hjälpmedel som kan öka delaktigheten för hörselskadade.

Det finns flera olika tekniker som används men de kan i huvudsak delas upp i två kategorier:

  • Teleslinga – mottagaren finns i hörapparaten
  • Övriga – en separat mottagare krävs (lånas)

En mottagare för teleslinga ingår som standard för de flesta hörapparater och CI i Sverige. Undantaget är de minsta allt-i-örat-modellerna som är så små att en t-spole inte får plats. Ofta räcker det med att byta till T eller MT-programmet på hörapparaten för att höra ljudet från en teleslinga i lokalen där man befinner sig.

Förutom teleslingor, som bygger på elektromagnetiska signaler, så finns det en rad andra tekniker. Vanligast är FM (radiovågor) och IR (ljus). Då väldigt få hörapparater har inbyggda mottagare för dessa system så tillhandahålls speciella mottagare som man får låna när FM eller IR-system används. Oftast finns mottagare med halsslinga att tillgå men ibland enbart med hörlurar. En halsslinga är en liten hörslinga som man hänger runt halsen och så slår man på T-läget på hörapparaterna som vid en vanlig teleslinga.

Ordet slinga är en förkortning av teleslinga, men används ofta i dagligt tal som ett samlingsnamn för samtliga tekniker. För även om tekniken skiljer sig, så används alla för samma syfte, att få ljudet direkt till hörapparaten så att det blir lättare att höra och hänga med.